Vi svenskar är kända för att ha ett speciellt intresse för jorden och naturen som helhet. Som en seg och uthållig enbuske har den svenske odalmannen sedan urminnes tider symboliserat respekten och vördnaden för det levande och spirande i naturen. Markförstöring,skövling och misshushållning av det levande och växande har alltid varit främmande för de människor som brukar jorden och lever nära naturen. Oroväckande tecken finns tyvärr på att människans överutnyttjande av moder jord och utsläpp av koldioxid och giftiga ämnen kan leda till den största naturkatastrofen som människan har upplevt. Förlusten av växt och djurarter utarmar vår natur och är en direkt följd av felaktiga och överdrivna brukningsmetoder. Utsläpp av växthusgaser i atmosfären höjer jordens medeltemperatur  och  leder till översvämningar, torkkatastrofer och extremväder, som gör stora jordområden obrukbara och tvingar folk att flytta. Under överskådlig tid bakåt  har vi aldrig haft så hög medeltemperatur på jordklotet  som i dag.Vi har i år upplevt ännu en varm sommar, och med globala mått det varmaste  året sedan mätningarna började. Stadsbebyggelsen har sedan andra världskriget expanderat och minskat andelen brukbar jord. Förlusten av genetisk variation genom utplåning av naturliga miljötyper kan bli den dårskap som framtida överlevande generationer kommer att döma oss mycket hårt för och heller aldrig kunna förlåta. Erik Axel Kalfeldts dikt från förra seklet är drastisk , men en påminnelse om den fara som hotar oss om vi inte besinnar oss i tid och lever efter naturens förutsättningar.

Men den som hejdar växtens fart och lägger jord igen.

Begår en större synd än den som dräper män

Naturskyddsföreningen vill värna om nu levande växt och djurarter. Självklart finns det skadeinsekter och djur som måste bekämpas. Invasiva arter kan göra stor skada och kan inte skyddas på samma sätt, men enl. artdatabanken är flera tusen arter missgynnade eller utrotningshotade. Gammelskogarna betyder mycket för artrikedomen och innehåller många växt och djurarter som behöver skyddas. Därför behövs också lagstadgat skydd för speciellt värdefulla områden. Naturskyddsföreningen verkar bl.a.för att skydda skogens växter,djur och ekologiska funktioner. Föreningen verkar också för alla människors rätt att  plocka bär och svamp och att med stort ansvar vistas i den svenska naturen.

En starkt hotad art  är lunglaven. Gamla lövträd som asp och sälg behövs för att laven inte skall torka bort. En stark naturupplevelse från vår studiecirkel förra året har etsat sig fast i mitt minne, när vi efter idogt sökande till sist hittade den eftersökta känsliga arten på en asp i grannskapet. Laven är beroende av fuktig miljö för att överleva. Ett kalhygge där laven växer torkar ut omgivningen så att laven dör trots att man sparat trädet laven växer på.

Vår gamla tusenåriga ek har överlevt längre än någon annan ek i vårt land. Förmodligen har rotsystemets livskraft varit mycket avgörande för att generationer kunnat besöka och beundra den gamle ädlingen.Det finns andra gamla träd i vårt land. Ormskinnstallen i Idre-Särna området i Dalarna är enl. forskare 1075 år gammal och rödgranar i samma fjällområde har i sitt rotsystem, enl. KOL -14 metoden, uppnått en genetisk ålder på 9500 år. Rotsystemets  förmåga att överleva  är tydligt en avgörande faktor för att träd skall bli gamla. Alla vi som hyser stor aktning för vår gamla Kvillek hoppas på att även kommande generationer skall ha möjlighet att besöka, begrunda och beundra det unika trädet, trots att mycket tyvärr talar för att det blir svårt att rädda den åldrige trädgamlingen.

Till sist ett hjärtligt välkommen att deltaga i våra höstaktiviteter! Jag hyser en stor förhoppning att en ny generation yngre medlemmar skall ta över i vår förening. Naturskyddsföreningen är en partipolitiskt obunden förening som arbetar aktivt för att bevara vår natur och miljö. Den behövs  i dag och i framtiden kanske mer än någonsin tidigare. Dikten Enbusken  av en av våra allra största naturdiktare,  tillika nobelpristagare –  Harry Martinson –  levandegör trädets seghet och uthållighet helt i överensstämmelse  med de idogt arbetande  naturmänniskorna som vill skydda och bevara vår värdefulla och vackra natur och miljö.

Enbusken

Tyst står han vid stenen

enig med ljungen.

Bland stickbarren sitta bären svärmvis

På honom biter ingenting.

Han brukar borsta nordanvinden.

Hans kvistar är sega som senor.

Med det kargaste härdar han ut,

men doftar ändå, har ändå behag.

Åt gravar och golv gav han ris,

Och ett gott öl bryggde han.

Där han stod stark och vänlig,

klämd mellan gråa stenar i Thule.

Hälsning från vice ordförande Allan Karlsson

Att leva på jordens villkor.
Av Allan Karlsson

Dagligen nås vi av rapporter om vår mats allt sämre kvalité, än är det transfetter och olika kemiska ämnen som tillsatser i godis och läsk, än är det juice som saluförs som färskvara men visar sig vara flera månader gammal. Datumstämplingen visar sig vara falsk marknadsföring. Näringsinnehållet i en hel del matvaror är relativt lågt trots höga kalorivärden, vilket leder till övervikt för många , inte minst många ungdomar. En  skinka som inte är rökt, tillsatsmedel ger den rökta smaken, en skinka som bara till 80% är skinka, resten är stärkelse, vatten och polyfosfater, som skall binda vattnet och för att ge mer skinksmak tillsättes glutamat.

Det allra senaste är fransmännens nya metod för att bevara kött i upp till fem – sex månader , ett nytt sätt att förpacka. Många är starkt skeptiska till att bevara icke fryst obehandlat kött så länge, risken för att farliga bakterier infekterar köttet är mycket stor.

Stordriften tvingar hela tiden fram tillsättandet av allt fler främmande ämnen i maten för att klara längre tids lagring och transporter. Djurtransporter till slakterier sker ibland under helt oacceptabla förhållanden, etiken får träda tillbaka för starka ekonomiska intressen.

Vi konsumenter måste kräva ännu bättre kvalitet på den mat vi sätter i oss. Ekologisk närodlad mat är ett steg i rätt riktning. Efterfrågan finns redan, i dag hinner man inte få fram tillräckligt med ekologiska produkter för att täcka behovet.

Det behövs fler lokala ekoproducenter, som också behöver fortsatt och ökat ekonomiskt stöd av olika slag, från oss konsumenter som köpare men också av samhället.

Politiker måste visa mer intresse och bli välvälligt inställda till ekologisk odling.

Stordriften har så stort försprång och har tillgång till helt andra resurser för marknadsföring och distribution. De mindre producenterna möter ofta starkt motstånd från flera håll och har svårt att komma fram.

Förra regeringen fastställde 16 mars 2006 en inriktning att 25% av livsmedelsinköpen inom offentlig sektor skall vara ekologisk senast 2010.

Detta mål kvarstår även med den nya regeringen. Om någon tveksamhet tidigare funnits om inriktningen efter valet, så klargjorde jordbruksminister Eskil Erlandsson, i ett TV-aktuellt inslag förra veckan, att samma mål finns kvar.

Tyvärr har en del bönder, som börjat med ekologisk produktion, känt osäkerhet om inriktningen och om stödet kommer att fortsätta. Klargörandet från ministern var därför mycket välkommet. När efterfrågan  visar sig vara så stor som den är i dag finns redan marknaden för ekologiska produkter.

De  små producenterna behöver fortsatt stöd och fler bör på olika sätt stimuleras att gå över till ekologisk produktion. De relativt mindre jordbruken har här en chans att överleva. Småskaligheten kan gynnas med  ekologiskt, helst närproducerad, odlad mat . Det öppna landskapet kan bevaras liksom mångfalden och artrikedomen   i naturen.

Naturskyddsföreningen,  tar klar ställning för en landsbygdsutveckling med ekologisk inriktning. Biologisk mångfald och ekosystemens stresstålighet kräver minskad giftanvändning och odling efter naturens egna villkor.

Naturen har en fantastisk förmåga att återställa och läka, men det finns en brytpunkt, då det kan gå raskt utför om inte människans rovdrift hejdas. Överutnyttjande och  kemikalieanvändning hindrar de naturliga processerna.

Ekologisk odling är en anpassning till jordens egna villkor. Jord och vatten är för oss människor livsviktiga ändliga resurser, som vi måste använda med stort ansvarstagande och med respekt för allt levande.

Man brukar säga:

Förmågan att tänka annorlunda än i går skiljer den vise från den envise. Här gäller det att vara både vis och envis, det behöver inte vara någon motsättning om man vågar ta till sig ny kunskap och se framåt.

Omställningen till ekologisk produktion är en intressant och spännande utmaning för producenterna i första hand men även för oss konsumenter.

När detta skrivs är vi mitt uppe i sommaren. Det blev faktiskt en i år också, fast man länge tvivlade och undrade var den där klimatförändringen det så länge talats om höll hus. Det gäller att passa på att njuta så länge det går och det är inte svårt. Det finns hur mycket som helst att se och göra om man bara vill. Tiderna har förändrats. Går man bara tillbaka i tiden ett antal år så var det betydligt mindre. Åtminstone som jag upplever det så här i efterhand.

Man träffar väldigt mycket trevliga och intressanta människor vilket är mycket berikande. Hoppas andra tycker detsamma, när man själv är ute på resa i vårt land. Det är faktiskt rätt roligt när man t.ex. får höra, – Jag tror att jag hört talas om dig. Jag vet inte vart. Det kanske var i någon tidning eller…. Sedan är samtalet snart igång. Det är flera som blivit lyckliga av att träffa en ”kändis”. Det är så idag att det kan (mer …)

Av Anders Gustafsson

Det är ett vackert par! Näbbarna lyser gula mot den mörkgröna barrskogsfonden. Paret ser verkligen ut att trivas där i den höga grantoppen denna vackra, soliga marsdag. Fåglarna verkar vara nästan helt upptagna av varandra där de sitter tätt tillsammans. Ibland lyfter hannen näbben mot det blå och låter honan få njuta av hans klingande ”sång”. För henne är det i alla fall sång. De ser ut som ett gammalt strävsamt och harmoniskt par där de sitter. Och visst ger deras solblekta ryggar, deras ljusa huvuden och kritvita stjärtar dem en aktningsvärd pondus. De putsar sig lite förstrött då och då. För en kort stund släpper de ögonkontakten sig emellan och fixerar någon liten detalj i landskapet, kanske flera kilometer bort, med en helt fenomenal skärpa, en äkta örnblick. Så vänder de sig mot varandra och deras näbbar möts flyktigt i en kort beröring. Vårkänslorna tar över igen.
De här örnarna har funnits i det här reviret länge nu. Här är de hemma. Hannen fyller 17 år i sommar. Hur gammal honan är vet ingen. Möjligen är hon ännu äldre. Under fjolåret fick de ut två fina, välskapta ungar.
När jag kom till min utsiktsplats för en stund sedan visste jag inte om paret överhuvud taget fanns kvar i reviret. Men snart fick jag till min glädje in en av fåglarna, honan, i min kikare. Efter cirka 20 minuter damp hannen ner på en gren precis intill. Han tog sig knappt tid att samla ihop sig, det vill säga veckla ihop sina långa vingar, förrän han tog ett skutt upp på honans rygg. Hon var beredd, och däruppe i den soldränkta grantoppen skedde parningen mitt på dagen en vanlig onsdag i början av vårmånaden mars.
Det ser alltså ut att kunna bli en ny häckningssäsong för våra ”Vimmerbyörnar”. Om några dagar kommer äggen att värpas för att sedan ruvas i cirka 40 dygn. Både under denna tid och fram genom hela den svenska sommaren är havsörnarna känsliga för störningar. Låt oss hoppas att vi, när hösten så småningom infinner sig, får förmånen att kunna njuta vid anblicken av en eller kanske två ungörnar, som på breda orörliga vingar stiger allt högre och högre och högre under de vita cumulusmolnen. Då har våra förhoppningar infriats.