TACK…..”se och lyssna”….!

Jag blickar ut genom köksfönstret.  Solen lyser med sin frånvaro.

Några minusgrader.  Fortfarande mycket snö i trädgården.  En mycket

svag snålblåst sveper runt stugknuten, vilket irriterar mig lite.  Jag

har aldrig älskat dessa vårvindar …även om jag alltid förespråkat

vindkraft!  Fågelbordet är dukat för frukost.  Traktens alla mesar,

domherrar, gulsparvar kivas om solrosfrön och talgbollar.  Jag saknar

gårdens karaktärsfågel -stenknäcken.  Den och några ekorrar har inte

varit synliga på hela vintern?  Däremot hör två större hackspettar av

honkörn till de dagliga gästerna.   Skatorna har sedan länge-

visserligen lite trevande -börjat med sitt årliga risbygge i ett gammalt

körsbärsträd……

-Våren är äääntligen på gång.  Vilken underbar känsla.  En känsla,

som bara växer sig starkare för varje år.  Det gäller bara att ta sig tid.

      Stanna upp, se sig omkring och lyssna… Jag tänker tillbaka……

Funderar! Skulle jag varit lyckligare om jag förenklat mitt liv? Köpt

färre prylar och ägnat mer tid åt andra intressen och kanske fram-

förallt familjen?  Vilka intressen skulle dessa då varit?  Har jag till-

räckligt uppmärksammat och visat min glädje för allt det vackra, som

finns i naturen och i min omedelbara närhet?  Har jag missat något?

Jag har inget bra svar….!  Kanske måste jag dock erkänna- att …

       familjen... ibland eller kanske ofta fått ”vika” för mina intressen…!?

      -Men konstaterar till slut.  Jag haft ett drömjobb.  Det är få

förunnat att ha kunnat dela arbete med fritidsintressen.  Som tjänste-

      hjon inom stat och landsting – med information, rådgivning och ut-

bildning i skogs-natur-och kulturmiljövård på schemat.  Under

närmare 50 år -har jag haft denna förmån.  Möten med nya miljöer

och människor.  Ständigt nya spännande uppgifter att planera och

praktiskt genomföra.  Framförallt har det varit lärorikt och gett mig

obeskrivbara livs-och upplevelsevärden…….

MEN sist -men inte minst har åren tillsammans med alla vänner

i SNFkretsen haft stor betydelse.

TACK för ett mycket gott samarbete.

Cave et aude…och Lycka till… önskar

Thorsten Ungsäter (”ordförare emeritus” i arla morgonstund den 11 mars 2018)

Av Thorsten Ungsäter
den 2017-03-19

Marsmorgon…..
-Tidig morgon.  Sol från en klarblå himmel.  Vindstilla -men fortfarande några minusgrader.  En större hackspett av honkön -intar frukost i fågelbordet – medan stenknäckar, domherrar, bofinkar och gårdens alla mesar snällt får vänta på sin tur.  Jag upptäcker sparvhökshonan. Hon har intagit en strategisk jaktposition på en utskjutande kastanjegren i väntan på ett lägligt tillfälle att slå klorna i någon av frukostgästerna. Funderar på om jag ska skrämma henne med några handklappningar? Vi är gamla bekanta och hon gillar inte mig. När våra blickar möts -under bråkdelen av en sekund – lättar hon något förtrytsamt (kan jag ana…!) och dyker med snabba vingslag ner mot den närbelägna åkerkantens buskage. Tädgårdens skatpar blir störda av vår lilla ”uppgörelse”. De avbryter sitt bobygge, flaxar hörbart bort utom synhåll……..

-Jag tar en kort tur bort över drumlinens krön med taxtiken Humlan, som av gammal vana söker sig ner för att inspektera grävlingarnas vintergryt strax intill kullens största odlingsröse.  Dom – grävlingarna har redan varit ute och vårluftat sig konstaterar jag.  Det vittnar flera nygrävda hål om. Hål efter födosök och tarmtömningar en bit bort från grytets alla ingångar är avslöjande.  Humlan – som lyckats skrämma rågeten och hennes fjolårstvillingar på flykt över det höstplöjda Bastugärdet – avbryter den till synes lite meningslösa dagliga inspektionen och återvänder till husse…….

-Jag stannar upp.  Lyssnar till morgonens alla oefterhärmliga och ljuvliga vårläten från stann-och flyttfåglar nere vid sjön Krön, som ligger spegelblank inom synhåll i väster.  Juttersvikens vårfåglar -några kilometer längre norrut -svarar med ekon av”hejarop”, som rullar genom dalgången mot Djursdala by.  Vilken konsert! Kanske känner jag saknad av några stämmor från pojkårens dunkla morgonmöten?  Orrkuttrandet i släntens björkdungar….!  Men får ändå lust att vråla ut- ”här är gudagott att vara”!…….  Jag hejdar mig….!Denna stämningsfulla och rogivande känslopaus, som naturen nu bjuder på i tidig morgontimma får inte skändas av en kakafoni från min ostämda torra strupe……..

-Kanske borde jag vara nöjd och återvända till stugvärmen och stilla kaffetarmen?  Men ropen från sjöfåglarna lockar och får mig att ”rulla ner” till Krönsbron.  Blir lite besviken.  Har dom månne redan tagit frukostrast i vassruggar och strandsnår?  Endast några ”jamande” tofsvipor i vingelflykt över strandängarna, gäckande sothöns, knipor och skäggdoppingar får mig att lyfta kikaren.  Körsångarna har tydligen dragit sig tillbaka utom syn-och hörhåll.

-Nej! Jag ger inte upp så lätt.  Styr kosan åter mot Djursdala-  upp till kyrkan via byn, som verkar ha sovmorgon.  På parkett från terrassen, som i norr vätter ner mot den avsnörpta grunda Juttersviken har jag god hör- och synkontroll.   Vilket perspektiv!  Gårdarnas lidbebyggelse i byarna Hallersrum-Klocketorp -Lilla Vi -och Marstad smyckar sluttningarna ner mot dalgången och inramar kyrkviken.  I norr kan jag skönja den sprickdal, som en gång bildade den djupa sjön Juttern vilken senare gav namn åt socknen.

Tala om fågelperspektiv!!!!!

-Men jag väljer ändå att förflytta mig ner till strandzonens parkerings-och parkettplats. Där blir jag inte ensam länge.  ”Det dräller av folk” -närmare bestämt fem personer – utrustade med tubkikare och vidhängande  utrustning.   Kunniga ornitologer -experter- som ger en gammal fågelskådare lektioner i vikens alla nya fågelgäster.  (Benämningen ornitolog fanns knappast på min tid!!!!!!)  Erkännas skall väl att den enda art jag förmodligen inte träffat på tidigare var Mindre sångsvan ( Cygmus columbianus). Under det korta morgonmötet såg vi dock några mindre vanliga besökare nämligen lärkfalk och glada.  Den sistnämnda har dock varit synlig här i flera år och häckar med största sannolikhet i omgivningarna.   Det blev mycket diskussioner om ”förr och nu”!  Teorier om HUR, NÄR, VAR OCH VARFÖR etc etc innan vi skiljs åt?

Det sparar vi till ett annan gång….och lägger ytterligare en oförglömlig vårmorgon i minnesbanken……