Från ordföranden

När detta skrivs är vi mitt uppe i sommaren. Det blev faktiskt en i år också, fast man länge tvivlade och undrade var den där klimatförändringen det så länge talats om höll hus. Det gäller att passa på att njuta så länge det går och det är inte svårt. Det finns hur mycket som helst att se och göra om man bara vill. Tiderna har förändrats. Går man bara tillbaka i tiden ett antal år så var det betydligt mindre. Åtminstone som jag upplever det så här i efterhand.

Man träffar väldigt mycket trevliga och intressanta människor vilket är mycket berikande. Hoppas andra tycker detsamma, när man själv är ute på resa i vårt land. Det är faktiskt rätt roligt när man t.ex. får höra, – Jag tror att jag hört talas om dig. Jag vet inte vart. Det kanske var i någon tidning eller…. Sedan är samtalet snart igång. Det är flera som blivit lyckliga av att träffa en ”kändis”. Det är så idag att det kan (mer …)

De vilda blommornas dag

Rapport från De vilda blommornas dag med Sören Mjösberg den 15 juni.

Tyvärr så ställde inte så många av föreningens medlemmar upp denna vackra och lagom sommarvarma junidag. Med Sören som ledare fick vi som var med åter inblick i den lokala florans mångfald och rikedom av även mindre vanliga arter. Sju botaniskt intresserade fick beskåda flera av de vackrare örterna i den svenska hagmarken . Under den två timmar långa exkursionen bekantade vi oss med ca 50 olika kända och sällsyntare arter. Av rarare arter vill jag särskilt framhålla följande : Den mindre vanliga Spindelörten (Tesium Alpinum) , som är en parasit, finns begränsad till några områden i fr.a. nordöstra Småland men även på några platser i södra Östergötland och på något ställe i Västergötland. Spindelörten är en av de få arter som har huvuddelen av sin svenska förekomst i Småland. I Vimmerby kommun förekommer den relativt rikligt på flera platser. Vi har varje år vi inventerat ängs och hagmarksväxter på mindre frodiga men artrika marker träffat på den i ängsbackarna i Vimmerbys omnejd. Rosendunörten är en annan mindre vanlig växt som Sören, redan när han inventerade för Smålands flora fram till 2005, träffade på i sina rutor. Lyckligtvis finns exemplaren kvar även i dag. Denna växt är den vackraste och mest högresta av de många dunörter som finns i den svenska floran. Tillsammans med den allt vanligare amerikanska dunörten, som upptäcktes första gången 1939 av den i Kalmar län kände botanisten Rickard Sterner, som bl.a. var en av talesmännen för bevarandet av urskogen i Norra Kvill , tillhör Rosendunörten våtmarkenas och dikenas färgrikare och mera imponerande arter. Andra växter som bör omnämnas , av dem vi fann i backarna alldeles utanför Vimmerby stad är backtimjan, som lär ge den bästa honungen, två av de i Småland tio vanligaste Johannesörterna,fyrkantig och vanlig , ett ansenligt antal av överblommade backsippor, de mycket utseendelika ,vitknavel,tuvknavel och grönknavel , gul fetknopp, liten fetknopp, den ljust röda sköna vilt växande hartsrosen, de vackra hagmarksblommorna brudbröd,solvända,darrgräs och orkide’erna vanlig nattviol och grönvit nattviol. I det angränsade kärret hittade vi också den giftiga tiggarranunkeln, och de vattenflytande arterna lånke och andmat. Efter att ha tagit oss över diket riktade vi blickarna uppåt höjden, med en vacker utsikt över holmarna i staden Vimmerby, där Sören förklarade skillnaden mellan den torrt växande vårspergeln och vårt vanliga trädgårdsogräs åkerspergel. När vi till sist fått en förnyad inblick i gräsens värld med bl.a.krypven,rödven,tuvtåtel,kruståtel,stagg,fårsvingel,harstarr och vårbrodd samlades vi för en pratstund och fikapaus innan vi tackade Sören för ännu en intressant vandring i de vilda blommornas värld.
Allan Karlsson

 

Nationalparkernas dag

Nationalparkernas dag den 24 maj
Som traditionen bjuder var vår förening med och arrangerade nationalparkernas dag i Norra Kvills nationalpark.
Länsstyrelsen i Kalmar län är huvudansvarig. Med är också Rumskulla hembygdsförening som står för grillat, frukt & dryck.
Skogsägaren Olle Granath var vår gäst och talade om olika skogsfrågor. Samtliga, ett 40-tal, avverkade också en tipspromenad i den sköna eftermiddagen.

Djursdalarundan

Djursdalarundan den 27 april
Årets runda som dessutom firade 40 år blev en mycket lyckad tillställning. Säkert 400 personer var på vandring antingen på
7-kilometers-sträckan eller på 3 kilometers-sträckan. Drygt 300 svarade också på tipsfrågorna som fanns utmed rundan, både för vuxna och barn.
Utmed sträckorna var också många medarrangörer som visade upp sitt företag eller olika alster. Svenska kyrkan och frikyrkorna var också på plats med gemensam gudstjänst och delade bland annat ut barnbiblar till barnen födda 2006 och 2007.

Förhoppningar

Av Anders Gustafsson

Det är ett vackert par! Näbbarna lyser gula mot den mörkgröna barrskogsfonden. Paret ser verkligen ut att trivas där i den höga grantoppen denna vackra, soliga marsdag. Fåglarna verkar vara nästan helt upptagna av varandra där de sitter tätt tillsammans. Ibland lyfter hannen näbben mot det blå och låter honan få njuta av hans klingande ”sång”. För henne är det i alla fall sång. De ser ut som ett gammalt strävsamt och harmoniskt par där de sitter. Och visst ger deras solblekta ryggar, deras ljusa huvuden och kritvita stjärtar dem en aktningsvärd pondus. De putsar sig lite förstrött då och då. För en kort stund släpper de ögonkontakten sig emellan och fixerar någon liten detalj i landskapet, kanske flera kilometer bort, med en helt fenomenal skärpa, en äkta örnblick. Så vänder de sig mot varandra och deras näbbar möts flyktigt i en kort beröring. Vårkänslorna tar över igen.
De här örnarna har funnits i det här reviret länge nu. Här är de hemma. Hannen fyller 17 år i sommar. Hur gammal honan är vet ingen. Möjligen är hon ännu äldre. Under fjolåret fick de ut två fina, välskapta ungar.
När jag kom till min utsiktsplats för en stund sedan visste jag inte om paret överhuvud taget fanns kvar i reviret. Men snart fick jag till min glädje in en av fåglarna, honan, i min kikare. Efter cirka 20 minuter damp hannen ner på en gren precis intill. Han tog sig knappt tid att samla ihop sig, det vill säga veckla ihop sina långa vingar, förrän han tog ett skutt upp på honans rygg. Hon var beredd, och däruppe i den soldränkta grantoppen skedde parningen mitt på dagen en vanlig onsdag i början av vårmånaden mars.
Det ser alltså ut att kunna bli en ny häckningssäsong för våra ”Vimmerbyörnar”. Om några dagar kommer äggen att värpas för att sedan ruvas i cirka 40 dygn. Både under denna tid och fram genom hela den svenska sommaren är havsörnarna känsliga för störningar. Låt oss hoppas att vi, när hösten så småningom infinner sig, får förmånen att kunna njuta vid anblicken av en eller kanske två ungörnar, som på breda orörliga vingar stiger allt högre och högre och högre under de vita cumulusmolnen. Då har våra förhoppningar infriats.

 

Fagning på Sundsängen

jobb                                    Några i räfsartagen Bild: Bertil Andersson
Sevede naturskyddsförening anordnade tillsammans med Vimmerby folkhögskola traditionell fagning av Sundsängen mellan Södra Vi och Djursdala i strålande vårväder i början av påskveckan. Vid sidan av arbetet med att räfsa ängen fri från grenar och löv innehöll fagningsaktiviteten en föreläsning om
ängens skötsel och historia, en tipsrunda i temat ängar samt korvgrillning. För ett antal elever vid folkhögskolan var fagningsdagen en del av undervisningen i ämnet naturkunskap. Eleverna fick bl a lära sig att fagningsarbetet möjliggör en bra start för Sundsängens växter och likaså underlättar kommande slåtter. Efter dagen kunde en vacker nystädad slåtteräng beskådas.

Text Jerry Svensson

Grod- och salamanderexkursion

grodsafariÅkergroda Foto: Jerry Svensson

Sevede naturskyddsförening anordnade helgen före påsk en grod- och salamanderexkursion i Lilla Ekhult i trakterna av Vrångfall. Ett 20-tal deltagare fick bl a lära sig hur man kan skilja ett antal olika arter åt via deras utseende och i grodornas fall också via dess läte. Deltagarna fick också veta mer omhur grodor och salamandrars liv ser ut och i vilka miljöer man kan finna dem. Trots ett något för blåsigt och kallt väder den aktuella kvällen kunde exkursionen ändå avslutas med att lyssna på spelande grodor i skymningen.

Text: Jerry Svensson

Om tjäder

Visste du detta om tjädern?
Av Thomas Persson

Tjädern intar en särställning i vår svenska fauna. Skogsfolk får något drömmande i blicken när den stora hönsfågeln kommer på tal. Har man haft förmånen att varit med ute i storskogen under de där frostiga vårnätterna när skogen vaknar till liv efter en lång vinter, ja, då är det omöjligt att en vår passerar utan ett besök i tjäderkojan.

I våra småländska skogar finns förutsättningar att möta tjädern. För att riktigt trivas vill den ha äldre barrskog men mer tall än gran. Tallbarr är huvudfödan under vinterhalvåret. Inslag av surdråg, myrar och mossar, är mycket viktigt. Marker av detta slag drar insekter som är kycklingarnas föda de första veckorna i livet. Om alla ingredienserna i tjäderns livsmiljö tillgodoses så är möjligheterna goda till att träffa på fågeln. Den eviga frågan återstår dock alltid; hur står det till med stammen, är den på nedgång, eller kan vi se ljust på framtiden. Tyvärr har det skett en markant nedgång under de senaste tio åren, på en del håll pratas det om en minskning på nittio procent. Om det stämmer så är vår vackra storfågel hotad på sina håll.

För att få en inblick i vad som händer ute i skogen i april är ett gömsle eller en koja en nödvändighet. Att som forna tiders tjäderskyttar smyga sig fram mellan tallarna i gryningstimmarna är ett vanskligt företag. Tuppen är inte alls blind och döv, inte ens under sisningen. Det är en god investering att besöka tjäderskogen i god tid under våren, titta efter spår och spillning. Tupparna övernattar i vissa favorittallar, under dessa ligger stora högar av spillning. I närheten till sovtallarna kommer tupparna att ta mark och starta sitt spel. Dom söker gärna upp hällar eller andra öppna ytor där de får utrymme för sitt smattrande med vingarna. De har heller inget i mot att exponera sig lite för omgivningen. Sedan får fingertoppskänslan avgöra var gömslet ska placeras. Ibland får man lita till turen för ibland drar hönorna iväg i skogen och tupparna följer snällt efter. Ett bra spår är att tupparna har s. k. spelskitar, halva spillningar och hittar man sådana koncentrerade så kan det vara lönande att försöka just där.
Absolut bästa tiden är senare hälften av april då inträffar ”höneveckan” tiden då hönorna kommer på besök. Förr var den tjugofemte ett bra riktmärke när semesterdagar tvunget skulle plockas ut, men de senaste årens milda vintrar har flyttat fram bästa datumet ungefär tio dagar. De första besöken av hönorna sker med försiktighet från ”kvinnfolkets” sida. Sitter i träden och betraktar uppståndelsen de orsakat. Då tupparna känner av hönornas närvaro går det en våg av lidelse genom skogen. Först efter några dagar in i ”höneveckan” tar de vackert färgade hönorna mark. Nu börjar uppvaktningen. För tupparna gäller det att valla hönorna till just sitt spelrevir, samt mota bort alla rivaler. En kamp som kräver mod, styrka och beslutsamhet. Själva parningen är en ganska så snabb affär, hönan ligger platt till marken och tuppen trampar över. När den festliga veckan är över mattas spelivern av ganska så markant även om tupparna finns kvar i omgivningen en bit in i maj.

Bilder

Bildsida

 start rundan rundan
Starten vid Ungstorp  En del av den vackra rundan
 naturstigen  sommarmusik
 Stigen vid Tummetorpet  Sommarmusik under Eken
 musikanter  lunglav
 Musikanter vid Eken  Lunglav
 mjosberg  jungfru marie nycklar
 Mjösberg studerar  En vacker jungfru
gisseskalle exkursion
 Besök på Gisseskalle  …och Trappberget
 fågelholksbygge fjärilsexkursion
 Tillverkning av fågelholkar i Skäfshult På besök i fjärilarnas värd
 exkursion-örsåsa de vilda bl. dag
 På Örsåsa äng  Från de vilda blommornas dag
 fagning-sundsängen  7
 Fagning på Sundsängen  Fagning på Sundsängen
 vandrare på leden  Fallet 1
 ”Vandrerskor” på Djursdalaleden Vattenfall vid Brännebro
hos landshövdingen skjorta_2
 Hos hövdingen i Kalmar Medlemsskjorta