Vi svenskar är kända för att ha ett speciellt intresse för jorden och naturen som helhet. Som en seg och uthållig enbuske har den svenske odalmannen sedan urminnes tider symboliserat respekten och vördnaden för det levande och spirande i naturen. Markförstöring,skövling och misshushållning av det levande och växande har alltid varit främmande för de människor som brukar jorden och lever nära naturen. Oroväckande tecken finns tyvärr på att människans överutnyttjande av moder jord och utsläpp av koldioxid och giftiga ämnen kan leda till den största naturkatastrofen som människan har upplevt. Förlusten av växt och djurarter utarmar vår natur och är en direkt följd av felaktiga och överdrivna brukningsmetoder. Utsläpp av växthusgaser i atmosfären höjer jordens medeltemperatur  och  leder till översvämningar, torkkatastrofer och extremväder, som gör stora jordområden obrukbara och tvingar folk att flytta. Under överskådlig tid bakåt  har vi aldrig haft så hög medeltemperatur på jordklotet  som i dag.Vi har i år upplevt ännu en varm sommar, och med globala mått det varmaste  året sedan mätningarna började. Stadsbebyggelsen har sedan andra världskriget expanderat och minskat andelen brukbar jord. Förlusten av genetisk variation genom utplåning av naturliga miljötyper kan bli den dårskap som framtida överlevande generationer kommer att döma oss mycket hårt för och heller aldrig kunna förlåta. Erik Axel Kalfeldts dikt från förra seklet är drastisk , men en påminnelse om den fara som hotar oss om vi inte besinnar oss i tid och lever efter naturens förutsättningar.

Men den som hejdar växtens fart och lägger jord igen.

Begår en större synd än den som dräper män

Naturskyddsföreningen vill värna om nu levande växt och djurarter. Självklart finns det skadeinsekter och djur som måste bekämpas. Invasiva arter kan göra stor skada och kan inte skyddas på samma sätt, men enl. artdatabanken är flera tusen arter missgynnade eller utrotningshotade. Gammelskogarna betyder mycket för artrikedomen och innehåller många växt och djurarter som behöver skyddas. Därför behövs också lagstadgat skydd för speciellt värdefulla områden. Naturskyddsföreningen verkar bl.a.för att skydda skogens växter,djur och ekologiska funktioner. Föreningen verkar också för alla människors rätt att  plocka bär och svamp och att med stort ansvar vistas i den svenska naturen.

En starkt hotad art  är lunglaven. Gamla lövträd som asp och sälg behövs för att laven inte skall torka bort. En stark naturupplevelse från vår studiecirkel förra året har etsat sig fast i mitt minne, när vi efter idogt sökande till sist hittade den eftersökta känsliga arten på en asp i grannskapet. Laven är beroende av fuktig miljö för att överleva. Ett kalhygge där laven växer torkar ut omgivningen så att laven dör trots att man sparat trädet laven växer på.

Vår gamla tusenåriga ek har överlevt längre än någon annan ek i vårt land. Förmodligen har rotsystemets livskraft varit mycket avgörande för att generationer kunnat besöka och beundra den gamle ädlingen.Det finns andra gamla träd i vårt land. Ormskinnstallen i Idre-Särna området i Dalarna är enl. forskare 1075 år gammal och rödgranar i samma fjällområde har i sitt rotsystem, enl. KOL -14 metoden, uppnått en genetisk ålder på 9500 år. Rotsystemets  förmåga att överleva  är tydligt en avgörande faktor för att träd skall bli gamla. Alla vi som hyser stor aktning för vår gamla Kvillek hoppas på att även kommande generationer skall ha möjlighet att besöka, begrunda och beundra det unika trädet, trots att mycket tyvärr talar för att det blir svårt att rädda den åldrige trädgamlingen.

Till sist ett hjärtligt välkommen att deltaga i våra höstaktiviteter! Jag hyser en stor förhoppning att en ny generation yngre medlemmar skall ta över i vår förening. Naturskyddsföreningen är en partipolitiskt obunden förening som arbetar aktivt för att bevara vår natur och miljö. Den behövs  i dag och i framtiden kanske mer än någonsin tidigare. Dikten Enbusken  av en av våra allra största naturdiktare,  tillika nobelpristagare –  Harry Martinson –  levandegör trädets seghet och uthållighet helt i överensstämmelse  med de idogt arbetande  naturmänniskorna som vill skydda och bevara vår värdefulla och vackra natur och miljö.

Enbusken

Tyst står han vid stenen

enig med ljungen.

Bland stickbarren sitta bären svärmvis

På honom biter ingenting.

Han brukar borsta nordanvinden.

Hans kvistar är sega som senor.

Med det kargaste härdar han ut,

men doftar ändå, har ändå behag.

Åt gravar och golv gav han ris,

Och ett gott öl bryggde han.

Där han stod stark och vänlig,

klämd mellan gråa stenar i Thule.

Hälsning från vice ordförande Allan Karlsson