Av Thorsten Ungsäter
den 2017-03-19

Marsmorgon…..
-Tidig morgon.  Sol från en klarblå himmel.  Vindstilla -men fortfarande några minusgrader.  En större hackspett av honkön -intar frukost i fågelbordet – medan stenknäckar, domherrar, bofinkar och gårdens alla mesar snällt får vänta på sin tur.  Jag upptäcker sparvhökshonan. Hon har intagit en strategisk jaktposition på en utskjutande kastanjegren i väntan på ett lägligt tillfälle att slå klorna i någon av frukostgästerna. Funderar på om jag ska skrämma henne med några handklappningar? Vi är gamla bekanta och hon gillar inte mig. När våra blickar möts -under bråkdelen av en sekund – lättar hon något förtrytsamt (kan jag ana…!) och dyker med snabba vingslag ner mot den närbelägna åkerkantens buskage. Tädgårdens skatpar blir störda av vår lilla ”uppgörelse”. De avbryter sitt bobygge, flaxar hörbart bort utom synhåll……..

-Jag tar en kort tur bort över drumlinens krön med taxtiken Humlan, som av gammal vana söker sig ner för att inspektera grävlingarnas vintergryt strax intill kullens största odlingsröse.  Dom – grävlingarna har redan varit ute och vårluftat sig konstaterar jag.  Det vittnar flera nygrävda hål om. Hål efter födosök och tarmtömningar en bit bort från grytets alla ingångar är avslöjande.  Humlan – som lyckats skrämma rågeten och hennes fjolårstvillingar på flykt över det höstplöjda Bastugärdet – avbryter den till synes lite meningslösa dagliga inspektionen och återvänder till husse…….

-Jag stannar upp.  Lyssnar till morgonens alla oefterhärmliga och ljuvliga vårläten från stann-och flyttfåglar nere vid sjön Krön, som ligger spegelblank inom synhåll i väster.  Juttersvikens vårfåglar -några kilometer längre norrut -svarar med ekon av”hejarop”, som rullar genom dalgången mot Djursdala by.  Vilken konsert! Kanske känner jag saknad av några stämmor från pojkårens dunkla morgonmöten?  Orrkuttrandet i släntens björkdungar….!  Men får ändå lust att vråla ut- ”här är gudagott att vara”!…….  Jag hejdar mig….!Denna stämningsfulla och rogivande känslopaus, som naturen nu bjuder på i tidig morgontimma får inte skändas av en kakafoni från min ostämda torra strupe……..

-Kanske borde jag vara nöjd och återvända till stugvärmen och stilla kaffetarmen?  Men ropen från sjöfåglarna lockar och får mig att ”rulla ner” till Krönsbron.  Blir lite besviken.  Har dom månne redan tagit frukostrast i vassruggar och strandsnår?  Endast några ”jamande” tofsvipor i vingelflykt över strandängarna, gäckande sothöns, knipor och skäggdoppingar får mig att lyfta kikaren.  Körsångarna har tydligen dragit sig tillbaka utom syn-och hörhåll.

-Nej! Jag ger inte upp så lätt.  Styr kosan åter mot Djursdala-  upp till kyrkan via byn, som verkar ha sovmorgon.  På parkett från terrassen, som i norr vätter ner mot den avsnörpta grunda Juttersviken har jag god hör- och synkontroll.   Vilket perspektiv!  Gårdarnas lidbebyggelse i byarna Hallersrum-Klocketorp -Lilla Vi -och Marstad smyckar sluttningarna ner mot dalgången och inramar kyrkviken.  I norr kan jag skönja den sprickdal, som en gång bildade den djupa sjön Juttern vilken senare gav namn åt socknen.

Tala om fågelperspektiv!!!!!

-Men jag väljer ändå att förflytta mig ner till strandzonens parkerings-och parkettplats. Där blir jag inte ensam länge.  ”Det dräller av folk” -närmare bestämt fem personer – utrustade med tubkikare och vidhängande  utrustning.   Kunniga ornitologer -experter- som ger en gammal fågelskådare lektioner i vikens alla nya fågelgäster.  (Benämningen ornitolog fanns knappast på min tid!!!!!!)  Erkännas skall väl att den enda art jag förmodligen inte träffat på tidigare var Mindre sångsvan ( Cygmus columbianus). Under det korta morgonmötet såg vi dock några mindre vanliga besökare nämligen lärkfalk och glada.  Den sistnämnda har dock varit synlig här i flera år och häckar med största sannolikhet i omgivningarna.   Det blev mycket diskussioner om ”förr och nu”!  Teorier om HUR, NÄR, VAR OCH VARFÖR etc etc innan vi skiljs åt?

Det sparar vi till ett annan gång….och lägger ytterligare en oförglömlig vårmorgon i minnesbanken……